dannie

redovisningen ja, jo den gick bra. Höll på att göra i brallan när jag såg att den stora gurun kom gåendes i korridoren, men han var snäll och ställde bara en liten fråga. Nu ska eländet, nä just det, underverket rättas en sista gång och sen ska det tryckas. Farmor får ett ex i guldkuvert och jag tar ett steg upp på listan över favoritbarnbarnen.

och bara för jag är så jädra spruträdd och därav väldigt stolt över att jag vågar att ge lite av det röda kletet så går jag runt med bandaget tills hålet har läkt.

är jag. Var ambitiös och gjorde hela presentationen i skolan idag, men vad gör jag sen. Jo, lämnar kvar i USB-minnet i datorn på skolan. Som tur är har nån troligtvis hittat det, så jag kan få tillbaka det innan redovisningen imorrn. Men klantigt ändå.

Annars är bakfabriken öppen. Två sorters kakor ska det bjudas på imorrn när jag knuffa ur det trygga boet på instutitionen.

Nu ska redovisningen övas in, imorrn ska den sitta så alla blir impade av underbarnet. Sådetså!

Shit alltså, nån tror alltså att jag kan släppas ut i skogen med ett gevär...

Ser att på bilden har min kära pappersrulle kommit med. Den fyller inte det syfte som flitigt diskuterades under sommarresan, utan den är helt enkelt till för att bli kvitt med fettfläckar på brillorna utan att behöva lyfta röven från sängen, Sådetså.

En ny arbetsplats i den lilla tekoppen, motivationen höll inte för att sitta koncentrerat vid matbordet. En nytt rekord i oergonomisk arbetsplats. Nån som vill utmana mig?



Så nu tar det tre gånger så lång tid, men det är ju lång tid tills onsdag när jag ska redovisa.

är jag för närvarande. Bildbevis följer nedan, tyvärr kan jag ju inte själv vara med på bilden, av singelsjäl.





Ergonomisk arbetsplats, någon?

Dagens dramatik på Liljansberget. Dock ingen snygg brandis som kom upp och räddade mig. Dom åkte tillbaka till brandstationen efter bara några minuters visit, trist. Bra för mitt hus, tråkigt för mig.

blev det idag med ex-jobbet. Handledaren tyckte att jag skulle skriva om diskussionen lite. Jippi sa jag absolut inte, men men. Men slutet av hans mail om det hela gorde att jag inte gick och gömde mig bakom en björk, nämligen "Deppa för fasen inte ihop nu! Det handlar bara om struktur...". Tur att man har en engagerande handledare. Och sen tyckte han att jag skulle komma till instutitionens torsdagsfika, det gör ju inte saken sämre. Så nu sitter jag här med underverket, som är på gränsen att förändras tillbaka till eländet, men men. Det ska bli klart, och det snart.

Så nu sitter jag och Macan här, i tekoppen och lyssnar på Deportees. Kom och tänka på att Deportees alltid kommer att påminna mig om de glada dagarna i Umeå. Inte för att jag ser mig själv flyttandes härifrån inom det närmsta, men man vet aldrig ju.

Så, det var allt. Nu ska det skrivas så det ryker om det. En iaktagelse häromdagen, shit vad svårt det är att skriva en svensk sammanfattning när man skrivit hela arbetet på engelska. Jag verkar inte kunna svenska längre. Attans.

jag kan inte få en viss grej ur mitt huvud. Vad ska man göra för att verkligen lyckas gå vidare egentligen. Ska jag läsa det attans brevet, kommer det kännas bättre då? För nu är det bara bananas känns det. Går och intalar mig själv att det kommer att finnas något så mycket bättre som väntar på mig nånstans, men var är det? Jag behöver tips! Jag måste rensa huvudet för att lyckas skriva dom satans sista sidorna för att avsluta min utbildning, men det går så trögt för det är så mycket annat som fyller upp mitt huvud. Tre veckor i Skåne gjorde ju susen, men att komma tillbaka hit och få det j-la meddelandet gjorde att jag hamnade fem steg bakåt i utvecklingen. Sen gör det ju inte saken bättre att jag knappt träffar mina vänner,  väldigt få är här. Får ta tag i det hela och aktivera mig mer, men skolarbetet tar upp all min tid.

Nä, nu tar jag tag i det, ett långryck till sen är projektet färdigskrivit för denna gången. Men vad ska jag göra då, ligga hemma och rulla tummarna? Usch, vad det blev deppigt. Ta tag i dig själv människa!

Exakt så ser min tekopp ut. Ingen verkar komka hit och städa, det är såå trist. Kläder överallt, dammråttorna bildar arméer i hörnen och disken verkar inte vilja diska sig själv. Förr brukar jag ju få tummen ur och städa när det drog ihop sig till tentor och annat viktigt, men icke nu. Har ju fyra sidor att skriva idag men städivern vill inte infinna sig. Jaja, det brukar ordna sig till slut.

Nu ska jag krypa ner under täcket en stund till innan jag måste släpa mig ut i badrummet, tvätta armhålen och dra till Skogis för lite fika för mina sista småpengar.

säger alltid min pappa, och det är exakt så jag mår idag. Men det är sånt som man får räkna med när man går på fest hos flickorna. Men det var en grymt trevlig fest, lite picnic i vardagsrummet då Ume-kvällen inte inbjöd till utomhusdinering. Tipspromenad, poängjakt, drinkar och en packe vin var det igår, idag är det betongkeps och bula i huvet.

Just nu är det the Russian på Kunskapskanalen, han har på sig nån sorts mjukisoverall i lila och svart med en blå korsett, mycket märkligt men underhållande. Förutom tittat på teve har jag varit i skolan och visat vårat snygga växthus för ett gäng arboretumvänner.

Imorrn blir det jobb med projektet, tog lite paus idag, skulle nog inte bli nått vidare resultat med dagens fysiska tillstånd. Säsongens sista Skogisfika blir det också, dagen till ära med Jessica. Det var allt, otroligt spännande inlägg, men vad gör man inte för att motverka uttorkning på bloggen?

Är vad som krävs om jag ska få ihop 6 sidor text om min egna, briljanta analys av den lilla förvaltaren. Nedan syns den exellenta mind-map jag roade mig med imorse. Ser riktigt komplicerad ut, inte minst för att min vän Macan spegelvänder alla bilder. Ooo vad jag älskar organisationskunskap, det är så lätt att skriva om, speciellt mängder med sidor. Nä ush, nu får jag ta tag i det hela. Ska ju gå hem vid fyra och ta vrålåket först till Ålidhoodcentrum för att hämta spännande rek-brev och sen till Ersbodahood och handla grillmat och vin. För ikväll är det partaj i Ålidhood, bästa Anngelican ska firas, sådetså. Och i år ska jag komma ihåg att köpa present dessutom, vilket glömdes förra året...

men phish food, jag har inte övergett dig, trust me.

Hade ju med kameran, men tog inga bilder tyvärr. Vissa andra var mer flitiga med kameran, men ni får hålla till godo med snygga mobilbilder på några av mina favvo personer.



Mys framför brasan är det få saker som slår.

då ligger det fruktade brevet i min väska i hallen. Nu ska det gömmas i ett hörn tills det svarta molnet som befinner sig ovanför mitt huvud har drivit bort till långtbortistan och hittat någon annan att skugga.

Över till glada nyheter nu. Min ride har fått sig ett hem. Eller en numrerad stolpe att hänga vid iallafall. Och gratis var den också. Så går det när det kommunala bostadsbolaget klantar sig. Sen hämtades ett Tradera fynd på posten, tyvärr i mer än en bit. Men det är det superlimmet uppfanns till. Borde titulera mig super glue master.

Imorrn blir det mer skoljobb, på skolan. För jag är verkligen världens sämsta på att arbeta hemma. Avslutar med en tjusig bild från Malmö.

och solen håller äntligen på att gå ner i Norrlandet. Det betyder att det är dags att knyta sig. Mina sömnrutiner styrs helt av solen, så antingen vaknar jag imorrn i ottan, eller så lär jag mig sova med mina vargglasögon, presenterade i ett tidigare inlägg. Tack och go natt och wish me luck imorrn när min emotionella framtid lär avgöras.

får jag väl skylla på en tid av något som kan liknas vid liv i Skåne. Våren i Skåne var något som jag inte visste att jag saknade, så det var najs att få se lite raps och bara ben i tre veckor. Grönbetet kan sammanfattas i följande punkter:

- Tågresa med syster och tre galna barn. Den sena kvällen skulle spenderas med bra film, men endast fodralet följde med på resan, så istället spånades det om Clässic 2009.
- Lite pill med ex-jobb
- Praktik hos skogsmänniskor i metropolen Höör
- Valborg i Lund hos grabbarna grus. En lägenhet värd ett ton avund, en galen taxichaffis och en miljon människor i en park.
- Representationsbesök hos både farmor och mormor.
- Inventering av snygga ting som jag vill ha från sommarstugan.
- Biodejt med bästaste Helenan.
- After-work/plugg med prinsessan på St Getrud. Resulterade i en eftermiddagsfylla och en slökväll med ett väldigt tidigt Bevvan-avsnitt.
- En lovely helg i skogen med några av mina favoritmänniskor i världen. Planering för framtiden med Lasse, innefattade formulering av frilistor.
- Ett besök hos bästaste Andréan. Grädden på moset var segern i RISK, alltid trevligt.
- 130 mil i bil. Inte den bästa delen av resan.

Så, nu ska jag begrava mig i arbete och tänka på saker som gör mig glad. Som vänner, familj och godis.

Jag vet att jag en gång skrev att jag inte skulle älta på bloggen, men nu har det skitit ihop sig på riktigt. Trodde att jag var på god väg att klura ut allt. Sen har han som går under namnet idioten mage att, tre månader efter han dumpat mig på det fulaste sättet i världen, meddela att han nu skrivt ett brev till mig. Oj, det blev lite konstig mening, men men. Anywho, brevet är ett svar på det långa brev som jag skrev dagen efter the break up, och han sa att han skulle skriva tillbaka men eftersom inget brev har dykt upp så tyckte jag att det var det. AAAAAA! Känner för att supa mig redlös och skrika från balkongen eller nått. Ush, varför kan han inte bara försvinna?

Så, frågan är: att läsa eller inte läsa.
Alternativ ett: Läsa brevet och riskera att bryta ihop och hamna på ruta ett igen. Det känns som jag har kommit ganska långt, och det funkar bara jag slipper påminnas om the a-hole.
Alternativ två: Inte läsa, må bra men vara grymt nyfiken på vilka usla ursäkter som har formulerats under tre månader.

Fortsättning följer förhoppningsvis inte. Sådetså.