Tack för sista minutentid hos bilmeckaren

När vi hade lekt klart på stranden och klättrat tillbaka till bilen fortsatte vi resan. Nästa stopp var den mytomspunna bambuskogen som jag hört så mycket om från mor och far. Så vi tog på oss bergsbestigningsskorna och Ella hoppade i selen och vi begav oss uppåt.

Ellie var laddad till max men hon slapp ju gå uppför backen.

Vilopaus vid finträdet. Man blir ju nästan religiös. Kanske borde starta en religion, en trädreligion?

Nu är vi nästan där, in i buskarna bara så är vi där.

Men vad är det som gömmer sig bland bambun?

Mmmaffigt. Skog komplett med gångvägar så ingen ska ramla och slå sig i den farliga terrängen.

Det visade sig att målet inte var bambuskogen utan vi fortsatte följa den svåra stigen och kom då till...

ett vattenfall så långt att det inte fick plats på bild.

Pappa Wright tog sig självklart ett dopp.

Baby Wright tog sig en flaska.

Sen vandrade vi tillbaka och hade picnic på parkeringsplatsen. Efteråt var vi så här nöjda!